 |
Train to Hell | |
Recenserad: 2003-02-06  Originaltitel: Night Train to Venice |
||
| År: 1993 | Regi: Carlo U. Quinterio | |
| Från: Italien / Tyskland | Sett på: DVD | |
| Längd:72 min | Kategori: Drama | |
| Skådespelare: Hugh Grant, Malcolm McDowell, Tahnee Welch m.fl. |
||
Läsarbetyg: 2,33 baserad på 3 röster. Har du sett Train to Hell? Ge ditt betyg! Skriv egen recension!! | ||
 Aha, en billig import-DVD med halvcoolt namn och Hugh Grant och Malcolm McDowell i rollistan. Intressant, tänkte jag. Men efter de plågsamt urusla 72 minuterna varav säkert en tredjedel visade bilder på tåget, filmat från olika vinklar, kom jag fram till att den här värdelösa railmovien ligger farligt nära min alla-tiders-tio-i-botten-lista över filmer jag sett. Man blev rent ut sagt förbannad. Den var inte ens så kass att den var rolig, utan bara genomrutten. Inledningen verkade lovande, trots att det visade sig att den inte hade någon som helst betydelse för filmens handling. En ung flicka går balansgång på ett balkongräcke, filmat i slow motion och på marken flera meter nedanför flyger höstlöv omkring, även det i slow motion. En klockren cliffhanger alltså. Sen sätter själva storyn igång. Det som ska föreställa handling är att Hugh Grant är en journalist som i München skriver en bok eller reportage om nynazism och har en sensationellt ovärderlig diskett som han tar med sig på tåget till Venedig. Samtidigt passar ett gäng nynazistiska skinheads på att smyga ombord, men de ser mer ut som gayskins som man nästan hoppas ska ställa sig på rälsen framför loket och sjunga YMCA. Vad ska Hugh Grant göra i Venedig då? Jo, han ska på festival, trots att han har värsta feta skopet med sig, i den där disketten. Av en slump(?) råkar han dela sovkupé med skinnskallarnas ledare som ser ut som en hallick från Reeperbahn, som går omkring i gubbhatt och röker cigarr och dricker whisky, så för säkerhets skull gömmer han disketten hos en tjej (spelad av Tahnee Welch, dotter till gamla 60-talsstjärnan Raquel) som han träffar i restaurangvagnen och byter några meningar med innan de inleder ett förhållande. Lite senare, efter några minuters vyer av naturen de passerar på vägen, samt bilder på tåget i olika vinklar, blir Hugh Grant plötsligt attackerad av skinnskallarna i sin kupé. Han har ju såklart inte haft en tanke på att byta kupé, trots att han delar den med gängledaren. Han lyckas fly men blir lätt knivskuren i handen och... vad gör han då? Kallar på hjälp? Nej, han springer iväg till tjejen han just träffat och blir lite omplåstrad innan de tar av sig tröjorna och lägger sig för att hångla en stund. Jag ska inte ifrågasätta varför Malcolm McDowell är med i den här stinkande dyngrullen. Han har ju haft tendenser till att välja en del märkliga roller i icke sevärda filmer under sin karriär. Men man kan ju undra vad han har för syfte i den här filmen, mer än att vara dragplåster i rollistan? Han går omkring på tåget och försöka ge galna blickar åt sina medpassagerare och har knappt några repliker alls och det lilla han säger fattar man ingenting av. Han skulle nog behövt en lösögonfrans på ena ögat, så hade man åtminstone fått le lite åt att han gjorde parodi på sin gamla paradroll som Alex i A Clockwork Orange. Sen är jag lite nyfiken på varför han har en pistol på DVD-omslaget? Vilken film är det hämtat från? Blue Thunder? Class of 1999? Gangster No.1? Försöket till actionscen mot slutet är bara skrattretande. Det är en biljakt där nynazisterna kastar sig in i en bil och förföljer Hugh Grant som kör ifrån dem på en vespa, och det tar väl cirka en minut innan bilen krockar och exploderar(!), samtidigt som Hugh Grants stuntman ramlar av vespan. Grant hamnar på sjukhus och efter några minuters vyer över Venedig blir han utskriven. Sen tar han av sig tröjan och lägger sig för att hångla med Tahnee Welch igen. Och sen är filmen slut. Vad hände med flickan på balkongräcket då? Ja, hon är dottern till Tahnee Welchs karaktär och hon är också med på tåget, men där gör hon inget större väsen av sig. I Venedig får hon för sig att leka balansgång på balkongräcket och ramlar ner, men fångas upp i sista sekunden av... gissa vem... Hugh Grant! Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Varning utfärdas! För er egen skull, se inte den här skitfilmen, inte ens om den kommer på teve. Mykill Läsarnas recensioner Inga recensioner skrivna av våra medlemmar |
||
