 |
Örnnästet | |
Recenserad: 2003-03-23  Originaltitel: Where Eagles Dare |
||
| År: 1968 | Regi: Brian G. Hutton | |
| Från: Storbritannien | Sett på: Video | |
| Längd:158 min | Kategori: Action / Drama | |
| Skådespelare: Richard Burton, Clint Eastwood, Mary Ure m.fl. |
||
Läsarbetyg: 5,11 baserad på 63 röster. Har du sett Örnnästet? Ge ditt betyg! Skriv egen recension!! | ||
 "Gamla filmer är alltid dåliga" är garanterat en av kommentarerna som man skulle få höra, om jag hade talat om för någon av mina vänner hur bra Örnnästet från 1968 faktiskt är. Flertalet av dagens ungdomar uppskattar inte gamla filmer, trots att dom flesta nästan med all säkerhet bara sett en väldigt begränsad mängd av gamla filmer (om dom nu ens sett en gammal film vill säga). Hur man då kan uttala sig att gamla filmer alltid är dåliga, är ett mysterium som kräver ett svar. Har alla blivit totalt förbländade av dagens vackra CGI-effekter som präglar var och varannan actionfilm? Eller är det töntigt att finna en gammal film roande? Dessvärre har jag inget svar på den frågan, men jag tror att det föreligger en viss osäkerhet hos dom som säger att gamla filmer alltid är dåliga. För visst låter det grymmare och mer modernt att säga "XXX, vilken fet actionfilm, yeah", än att säga "Wow, Örnnästet från 1968... vilken film, vilken härlig actionfilm". Förvisso har dagens filmer, betydligt bättre specialeffekter och i viss mån även bättre skådespelare, men många av dagens filmer saknar djup, originalitet och känslan som får filmen att bli speciell och som gör att man kommer ihåg den. Fast det finns ju undantag, Die Hard är ju bara...hmm, 15 år gammal, men den blev klassisk i samma veva som den kom, samma med Terminator 2, som utan minsta tvivel kan klassas som en av dom bästa uppföljarna någonsin. Alltså, det jag försöker ha sagt är att alla dom gamla filmerna är faktiskt inte dåliga, även om det kanske lockar med muskulösa skådespelare, snygga brudar och massor av grymma specialeffekter, så kan dom gamla filmerna bjuda på precis lika stor underhållning som dom nya. Under 2:a världskriget, blir ett brittiskt flygplan nedskjutet av nazisterna, och kraschar i nazistbelägrat territorium. Tyskarna tar den enda överlevande, en amerikansk general, till fånga och för honom till det närmaste högkvarteret. Eftersom generalen bär på sig massvis av hemligstämplad information, bestämmer sig britterna för att generalen inte till något pris får uttala sig om någon av deras planer. Dom beordrar Major John Smith att leda en kommandostyrka, för att rädda generalen. I teamet ingår bl.a. en amerikan, löjtnant Schaffer, som är något förbryllad över att han har inkluderats i en i övrigt helt brittisk operation. Och när en i gruppen dör efter ett fallskärmshopp, misstänker Schaffer att det uppdrag Smith har, är av mycket större, hemlig karaktär... Dagens betraktelseobjekt heter Örnnästet, som bygger på boken med samma namn av Alistair MacLean. Boken är sedan länge en klassiker, men filmen verkar ha fallit i glömska genom årens lopp. Själv har jag aldrig läst boken, en vän till mig, läste den och konstaterade att dom på 6 sidor enbart hade druckit en konjak och rökt en cigarr, däremot lovordade min bror den och bidrog till att jag investerade i filmversionen. Manusmässigt är Örnnästet tämligen originell, vi är befriade från allt vad Amerikansk patriotism heter (kanske beror på att huvuddelen av dom inblandade är britter, ehm) och vi slipper även genomlida en plågsamt realistisk ton i filmen. Utan här är det både skämtsamt blandat med nervkittlande allvar. Filmen är full av oväntade vändningar i handlingen, som ibland utmynnar till riktiga "Aha"-upplevelser. Fast rent logiskt är Örnnästet på tok för optimistisk, karaktären Smith framstår som en supermänniska som inte har det minsta svårigheterna med att infiltrera och lura brallan av nazisterna. Att infiltrera ett högkvarter är bevisligen inte omöjligt, men att lyckas manipulera hela naziststyrkan med lögner kan inte vara det enklaste. Detta ter sig dock inte särskilt svårt eftersom Smith, inte verkar finna det svårare än att koka ett ägg. Förvisso är detta en påhittad historia, vilket gör att man kan törna lite på realismen, men Örnnästet var en av nazisternas viktigaste högkvarter och jag tvivlar starkt på att någon soldat ens var i närheten av Smith's perfektion. Men om man bara tar Örnästet för vad den är, dvs. ett underhållande matinéäventyr så lär man inte fästa för stor vikt vid ett stundtals osannolikt manus. Skådespelarensemblen består av inga mindre än Richard Burton (R.I.P) och Clint Eastwood, 2 st veteraner inom skådespelaryrket och tillika 2 mycket bra skådespelare. Burton som med sin engelska torrhet, gör att han passar perfekt i rollen som Smith, den kompletta agenten som klarar av allt ifrån att infiltrera ett nazisthögkvarter och klättra i berg. Sen har vi Clint Eastwood, som jag alltid kommer att förknippa med en av hans mest kända rollgestaltningar Dirty Harry. Här spelar han den tuffe och stenhårde amerikanen Schaffer, som i likhet med Smith är en hejare på allt möjligt mellan himmel och jord. Solida skådespelarinsatser av herrarna Burton och Eastwood, som utan tvivel är filmens bästa skådespelare. Resten av skådespelarna känns alldeles för anonyma och otrovärdiga i sina roller, det finns inget riktigt djup i dessa karaktärer som även låter på tok för inlästa. Att vara actionregissör på den här tiden, kan inte ha varit det lättaste, tänk dig vilka enorma begränsningar dom hade i sitt skapade. I dagens läge kan man dataanimera effekter, vilket man inte gjorde vid den här tidpunkten. Här var det riktiga grejer som användes, riktigt explosioner, inte heller stuntmännen hade samma säkerhet som idag. Men ändå blev resultatet hur bra som helst, regissören Brian G. Hutton lyckas med att skapa en nagelbitande stämning som går att jämföra med vilken modern actionfilm som helst. Han har även använt sig av förvånansvärt mycket blod, och i vissa stunder ser det riktigt snyggt ut, visserligen påminner blodet mer om falu-rödfärg än som riktigt blod, men det är sånt man får ha överseende med. Effekterna är i alla fall inte det minsta snygga, flygplansscenerna ser förfärliga ut, likaså biljaktsscenerna. Rysligt dåliga, men med tanke på filmens ålder är detta förlåtligt. Musiken är fint komponerad av Ron Goodwin och passar utmärkt in i sammanhanget. Och det är verkligen skönt att man att slipper höra diverse klämkäck tysk marschmusik, som ofta annars förekommer i filmer om Andra Världskriget. Om man vill bota sin fobi mot gamla filmer, så är Örnnästet ett alldeles utmärkt val. Den är spännande, har ett bra manus, utmärkta skådespelarinsatser, bra musik och känns ovanligt nog modern än idag. Det enda riktigt negativa är effekterna, som kan försvaras med att filmen är gammal. Bry dig inte om att den är 35 år gammal, kvalitén kvarstår och Örnnästet är än idag, en mycket bra film... E.N.R. Läsarnas recensioner Dene en bra film !! dB Jag har inget mer att säga än: UNDERBAR!!! P.G  Matineé-rulle för de lite äldre och som håller än idag...Clintan å Richard Burton gör ett gott jobb å övriga skådisar är iaf ok. En sådan där film som man kan se om titt som tätt...20/10-2005. E-man |
||
