 |
Short Film About Killing, A | |
Recenserad: 2003-07-16  Originaltitel: Krótki film o zabijaniu |
||
| År: 1988 | Regi: Krzysztof Kieslowski | |
| Från: Polen | Sett på: DVD | |
| Längd:84 min | Kategori: Drama | |
| Skådespelare: Miroslaw Baka, Krzysztof Globisz, Jan Tesarz m.fl. |
||
Läsarbetyg: 3,67 baserad på 6 röster. Har du sett Short Film About Killing, A? Ge ditt betyg! Skriv egen recension!! | ||
 Kieslowski har gjort en excellent, eller rentav ultimat antidödsstraffpropagandafilm, baserad på budordet Du skall icke dräpa. Och inte bara det. A Short Film About Killing är en film som även ifrågasätter vår morbida lust att betrakta våld, mord och ond bråd död på film. Kanske ligger det något i det som forskare påstår, att vi som inte har upplevt riktigt skräck i verkligheten tycker om att bli skrämda och upprörda av fiktion. Fast det stämmer inte riktigt heller. För när det väl händer något i vår vardagliga tillvaro, brukar folk trängas, armbågas och klättra på varandra för att få sig en glimt av det våldsamma slagsmålet eller den tragiska olyckan som just inträffat. Efter filmens prolog som visar några småbarn som hängt en katt och skrattande springer därifrån, följer vi - med oftast gulfiltrerad och ibland delvis överskuggad kameralins (som om han ville framhäva att luften är förorenad) - Jacek, en ung arbetslös man som driver omkring i ett gettoliknande Warsawaområde utan något särskilt mål som det verkar. Men i och med filmens titel förstår man att han har huvudrollen och att han antingen kommer att döda någon eller själv bli dödad. Att döma av hans attityd och beteende verkar det luta åt att han själv är gärningsmannen. Han går uttråkad omkring och gluttar i skyltfönster, röker cigaretter och begår då och då några lagom kaxiga småhyss som att knuffa omkull en kille vid en pissoar, släppa ner en sten från en bro så att en bilruta går sönder på den trafikerade vägen nedanför, bevittnar hur en kille blir misshandlad och insläpad i en gränd utan att knappt höja på ögonbrynen, går rakt igenom en skränande grupp fotbollsfans och när en äldre dam sitter och matar duvor och säger att han ska flytta på sig för att han stör dem, jagar han bort fåglarna. Men han visar emellanåt upp en mer human sida då han bland annat ber om att få en reprofotografering av en gammal trasig bild som visar sig vara hans bortgångna lillasyster. Han passar samtidigt på att fråga om det stämmer att man på en bild kan se om personen i fråga är död eller levande. Vi följer parallellt en otrevlig medelålders taxichaufför som står och tvättar sin bil varefter han väljer kunder efter eget tycke och smak. Nobbar bland annat ett par och frågar istället en ung flicka i kortkort om hon vill ha skjuts. En tredje person vi får lära känna är en nyexaminerad advokat som ska visa sig ha allt mer med handlingen att göra, precis som taxichauffören. I mitten av filmen äger mordet rum. Jacek tar en taxi som av en slump råkar tillhöra just den chaufför som vi fått följa i början av filmen. Kieslowski bygger på en mästares vis upp en suggestiv spänning med hjälp av musiken, blickarna i spegeln mellan offer och gärningsman, samt närbild av Jaceks händer där vi ser honom göra i ordning sitt rep. När mordet väl sker är det plågsamt utdraget, växelklippt med så kallade "ekorrbilder" av omgivningen (till exempel hästar, en passerande cyklist, kraftledning och ett tåg som åker förbi). Han stryper honom med repet men är inte stark nog att få mannen - som tycks ha märkligt god fysik kring hals och nacke - att sluta andas. Han knyter fast repet i stolen och tar ett järnrör som han slår mot huvudet åtskilliga gånger tills mannen med ansiktet täckt av blod stirrar rakt fram med tom blick. Han mår inte bra av att se den döde mannen och täcker därför huvudet med en filt innan han kör iväg en bit med taxin och släpar liket till vattnet. När han plötsligt hör mannen be om nåd i ett omtöcknat, halvdött tillstånd fullbordar han sin hemska gärning med en fotbollsstor sten som han slår mot huvudet tills filten färgats röd och sjunkit in en aning av det inslagna huvudet. Sista tredjedelen handlar om rättegången och det påföljande dödsstraffet. Vi ser hur de förbereder hängningen, bland annat genom att testa repet och falluckan, samtidigt som vi strax före avrättningen får följa en gripande dialog mellan advokaten och Jacek. Man börjar känna alltmer sympati för honom på grund av hans trasiga barndom. Advokaten följer sedan med längs korridoren mot rummet där avrättningen ska ske. Jacek får panik och försöker slita sig loss flera gånger. Men han har inte en chans mot statens verkställande av dödsdomen. Perfekt antidödstraffrulle som sagt. Till och med de som vanligtvis hävdar att mord ska bestraffas med mord lär få sig en funderare. Likheterna med utmärkta Dead Man Walking är flertaliga, men A Short Film About Killing är mycket dystrare. Finns även en del likheter med Hong Kong-filmen The Untold Story, men exploateringen är såklart inte lika omfattande. Kom även att tänka på en äldre film på temat brott och straff, med Robert Blake i huvudrollen, som hette Med Kallt Blod på svenska och har gått på TV lite då och då. Kieslowskis tveklöst bästa film om ni frågar mig. Har inte sett alla hans verk men åtminstone Veronicas Dubbelliv, Trikoloren-serien (Den röda filmen etc) och ytterligare ett par i Dekalogen-serien. Den har med all rätt vunnit flera priser på flera europeiska filmfestivaler, bland annat Bästa film i European Film Awards och Juryns pris i Cannes 1988 där den även var nominerad för Bästa film. Men med tanke på hur dyster och mörk den här skapelsen är, lär många föredra de mer romantiskt betonade Kieslowski-filmerna i vilka Irene Jacob eller Juliette Binoche förgyller filmrutan. Mykill Läsarnas recensioner  Öga för öga, tand för tand Femte guds budord lyder: Du skall icke dräpa. Detta, för så många självklara budskap, visar sig i Krzysztof Kieslowskis femte verk i Dekalogen- de tio budorden vara så gott som omöjligt att undvika. Det händer varje dag, någonstans på vår runda jord. Människor dödas av staten, för att de begått ett brott. Vakna upp alla politiker, det är år 2004! Är det inte lite väl konservativt att leva efter vedergällningsprincipen? Det är en paradox upphöjd på statlig nivå! Om lagen säger att det är straffbart att ta livet av någon, kan väl inte straffet vara att man själv skall likvideras? Det är absurt! Kan man kalla det annat än att påtvinga döden, vilket i högsta grad är den värsta formen av våld? Har samhället rätt att döda som någon form av övermakt? Jag är glad att frågan tas upp, om och om igen. Kieslowski ställer djärvt upp och gör en propagandafilm mot dödsstraff! Det är en dyster värld vi möter. Första scenen (som vi förövrigt gick miste om när vi såg filmen på lektionen, men jag hade sett filmen en gång innan) visar några barn som hängt en katt och skrattande springer därifrån. Redan här märker vi att det inte är en film för överkänsliga människor. Vem som helst orkar inte titta vidare. Alla vill inte inse. Vi blir upprörda av fiktion, och vill inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss att vi själva kan bli utsatta för en olycka. Samtidigt har vi en medfödd perversitet att tycka katastrofer, slagsmål och andra hemska scenarion är lockande: vi vill med andra ord tillfredsställa vår morbida instinkt genom att Filmen är en stark utredning av mordets och dödsstraffets natur och dess konsekvenser samt motsägelser. Så träffar vi på unge Jacek (Miroslaw Baka). Hänsynslös, omogen, provokativ är bara några av de ord som dök upp i mitt huvud medan jag betraktade hans märkliga beteende. Orädd, uppkäftig och brutal får vi följa honom på en promenad genom staden han bor i (Warszawa, Polen). Helt sonika knuffar han omkull en kille vid en pissoar, släpper ner en sten från en bro så att den krossar rutan på en bil nedanför och vidare på sin färd skrämmer han iväg duvorna för gammal dam som fridfullt sitter och matar dem. Han höjer knappt ögonbrynet när han bevittnar hur en kille blir misshandlad och insläpad i en gränd. Jacek ger ett intryck av att vara så ofantligt uttråkad där han ensam går omkring nonchalant och röker, men är till synes för lat för att sysselsätta sig med annat än provocerande upptåg. Som om han vore isolerad från mänskliga känslor samt omvärdens moral. Resultatet blir naturligtvis att vi känner en avsky gentemot honom. Sakta men säkert bygger vi upp ett hat, vilket givetvis är Kieslowskis önskan. När vi sedan får se hur Jacek går till en fotograf och ber honom att förnya ett gammalt fotografi på en flicka (som senare visar sig vara hans bortgångna lillasyster) visar han en mer human sida än den egocentriska, aggressiva slyngel han betett sig som tidigare. Jag tyckte att det var så gulligt när han frågade om det stämmer att man kan se på ett fotografi om personen är död eller ej. Här får Kieslowski en att tänka om lite. Kanske är det inte uttråkad den unge mannen är, då han verkar mer obekväm som om han vore missnöjd med sin position i livet. Det lutar mer åt att han lider av en obeskrivlig vånda för någonting ännu oklart. En sugande ångest som lagt sig likt en smog runtom hans innanmäte. Efter besöket hos fotografen besöker vår rastlöse huvudperson en bar. Där ser vi hur han virar ett snöre kring sina händer, som vid första åsyn inte avslöjar sitt syfte. Det enda som framgår är att han verkar göra sig beredd för något. Parallellt med Jacek har vi fått följa två andra personer i filmen. Den första är en mystisk taxichufför (Jan Tesarz) i medelåldern. Vi får se hur han tvättar sin bil och sedan väljer kunder efter behag. Han framstår som självupptagen och en smula gubbsjuk. Den andre personen vi får se är en nyexaminerd advokat, Piotr (Krzysztof Globisz). Han verkar osäker men omtänksam och man får genast respekt för honom. Nu följer den hemskaste delen av filmen. Jacek hoppar in i taxichaufförens bil och talar om var han vill åka. Han har fortfarande det tunna repet lindat runt händerna. Spänningen mellan de båda personerna ökar i takt med musiken. Chauffören blickar allt oftare i backspeglarna och låter osäker på rösten när Jacek uppmanar honom att åka en annan, mer avsides och mycket smalare skogsväg till den destination han angivit än föraren tänkt sig. När de åkt en bit har man som åskadare en klump i magen av is av alla kalla kårar längs med ryggraden. När gärningsmannen är helt säker på att de är ensamna för han slutligen sitt rep kring offrets hals. Mordet är plågsamt utdraget. Han drar och drar, men verkar för svag för att få den stackars yrkesföraren att sluta andas helt, så han knyter repet bakom huvudstödet och hämtar ett järnrör som han våldsamt bankar mot offrets huvud åtskilliga gånger. När inga tecken på liv ges puttar Jacek över chauffören till passagerarsätet, sätter sig själv i det blodiga förarsätet och kör iväg en bit, närme sjön. Där släpar han ut den halvdöda kroppen på ängen. En sista gång hörs nu offret be om nåd, så svagt att man knappt kan uppfatta vad han säger (man förvånas mest över att han fortfarande lever). Då hämtar Jacek en stor sten från vattenbrynet. Men han understår sig inte att se offret i ögonen när han avslutar dådet och täcker därför över huvudet med en duk innan han släpper stenen. Denna ansiktets etik, att man inte vågar skada en person när man ser den i ögonen gav ett oerhört stark och skakande intryck. Kieslowski är stenhård i sitt budskap och skonar oss inte från några detaljer där vi bevittnar det brutala mordet. I nästa scen blir Jacek gripen och förd till polisstationen. Inne i byggnaden ser vi en man komma bärandes på en stege. Samme person hade tidigare i filmen setts med en mätsticka. Symboliken är uppenbar där förbindelserna mellan vad som är gudomligt och mänskligt, samt mellan himmel och jord framträder. Det är likt sången ”stairway to heaven”, att himlen bara är en trappa ovanför. Gränsen mellan de olika världarna är ytterst liten. I rättegången får Jacek vår bekanta advokat som försvarare, som förgäves lägger en plädering mot dödsstraff. Straffet är oundvikligt. Jacek döms till döden och skall fråntas alla mänskliga rättigheter. Man ställer sig frågan om det verkligen går att beröva någon från dessa? Nu tystnar den kaxiga lymmeln inuti pojken. Han fängslas medan de förbereder hängningen. Det kändes tungt att se hur de testade repet och falluckan, mina associationer flög direkt över till den hemska dödsscenen i Lars von Triers ”Dancer in the dark” med ett obehag som spred sig i hela kroppen. Nu följer en gripande dialog mellan advokaten och Jacek i cellen. Jacek utelämnar sig totalt i händerna på den känslosamme, insiktsfulle Piotr. Han känns faderlig och medmänsklig så man förstår verkligen att Jacek känner tillit till honom. Man känner nu stark sympati för den unge mannen. Han är sannerligen ångerfull och trots att man vet att han bär skulden för sin egen handling och nu får ansvara för konsekvenserna, gör den moderliga instinkten att man nästan vill krama om honom. Det känns som alla förutom advokaten är emot honom, och främjar det skoningslösa straffet. Rörande berättar han nu att han vill bli begravd jämte sin far och älskade syster, att det är hans sista önskan. Man förstår hur mycket det betyder för honom som katolik. Jacek berättar nu även om hur det gick till när hans syster dog. Han och hans vän hade varit ute på krogen och druckit, för att sedan ta bilen hem. Det var då hans vän körde ihjäl lillasystern. Med andra ord kunde det lika gärna varit Jacek som kört bilen. Efter deras dialog är det dags för Jacecs straff. Han får panik och försöker slita sig, men förgäves. Statens verkställande av dödsdomen går inte att hindra. Advokaten följer med längs korridoren som Jaceks stöd till sista stund. Parallellerna mellan brutaliteten i bilen och lagens ondska med snaran träder tydligt fram. Hängningen är lika brutal som det första mordet, och man förstår Kieslowskis vink att det är lika fel att döda, oavsett vem som utför dådet, vem som blir mördad och anledningen varför denne någon dödar. Inget mord är på detta sätt mer acceptabelt än något annat. Kieslowski använde sig utav en oerhört udda ljussättning hela filmen. Bilden var gulfiltrerad och ibland delvis överskuggad, som att det vore smuts på kameralinsen. Det verkar som att Kieslowski vill hålla publiken på avstånd, som om han döljer något. Det ger även en känsla av att luften i staden är förorenad. Enda gången bilden är helt klar är i slutscenen när Jacek är död. Då faller pusselbitarna på plats. Nu inser man varför bilden varit grumlig och guldaskig, varför Jacek varit så missnöjd och varför han överhuvudtaget mördade taxichauffören. Han har haft samvetskval ända sen natten hans syster dog, vilket lett till att han skärmat av hela omvärden. Min tolkning av motivet bakom mordet är att han mår så dåligt över sin systers tragiska bortgång att han vill straffa sig själv. Detta gör han genom att själv mörda chauffören, och därigenom få det straff han anser sig förtjäna. Det är alltså hans samvete som färgat kameralinsen, och när Jacek är avliden finns inget kvar att dölja. Ingen kan längre hemsöka honom och få honom att vrida sig i vånda. Fotnot: Läste i en nyhetsartikel att Kieslowskis film väckte så mycket uppståndelse att det ledde till förbudet mot dödsstraffet i Polen. Vilken makt som regissör! [ Redigerad av nyncha den 2004-03-06 ] nyncha |
||
