 |
The Happiness of the Katakuris Recenserad: 2003-11-24  Originaltitel: Katakuri-ke no kôfuku |
|
| År: 2001 | Regi: Takashi Miike | |
| Från: Japan | Sett på: DVD | |
| Längd:113 min | Kategori: Komedi / Musikal | |
| Skådespelare: Kenji Sawada, Keiko Matsuzaka, Shinji Takeda, Naomi Nishida, Kiyoshiro mawano m.fl. |
||
Läsarbetyg: 5,67 baserad på 3 röster. Har du sett Happiness of the Katakuris, The? Ge ditt betyg! Skriv egen recension!! | ||
 Familjen Katakuris är avlägsna släktingar till Mr Fawlty. Rent hypotetiskt alltså. De driver nämligen ett litet hotell ute i ödemarken i närheten av en vulkan och får inte besök av särskilt många gäster. Familjens överhuvud har optimistiska framtidsvisioner om att turisterna tack vare vulkanen och de vackra berglandskapen runt omkring, kommer att flockas i området så fort den planerade motorvägen, som skall passera i närheten, är färdigbyggd. Det fåtal gäster som väl dyker upp med jämna mellanrum, vid alla tänkbara tider på dygnet, dör en efter en under bisarra omständigheter. Ta bara sumobrottaren som avlider i hjärtattack när han har sex med sin tjej som i storleksjämförelse är ungefär en kiwi som får en vattenmelon rullad över sig. Först tror de att flickvännen stuckit därifrån, men när de lyfter på sumobrottarens kropp hittar de henne, långt nerpressad i madrassen. För att inte råka ut för trubbel med lagen eller att riskera feta tidningsrubriker om att vistelser på deras domäner har lett till döden för flera gäster, gömmer the Katakuris liken i ett skogstäckt sumpmarksområde i närheten. Men då dyker ett nytt problem upp, när de får veta att motorvägen skall passera just på den plats där kropparna ligger. De måste gräva upp dem och finna ett nytt, bättre gömställe. Provokatören Takashi Miike har i så gott som alla sina filmer, oavsett genre, blandat in situationer och detaljer som lockar till skratt eller leenden. Happiness of the Katakuris är den första av dem jag sett där han försökt göra en renodlad komedi, kryddad med några leranimerade sekvenser. Men för att den ska falla en i smaken krävs det nog att man är van vid hans stil, som är så unik att den snart borde varumärkas. Sen bör man också vara svag för musikaler, en genre som jag personligen har sanslöst svårt för. Jag är rent av allergisk faktiskt. Det känns i varenda sång- och dansnummer som att någon spelar harpa med Freddie Kruegernaglar på mina nerver oavsett om det är pompöst och bombastiskt som Moulin Rouge, nostalgitindrande gamla fina musikaler som Sound of Music eller hafsigt gjorda lågbudgetfilmer som denna. Man får intrycket av att Miike mitt under inspelningsprocessen upptäckte att manuset (som till stor del är en remake av en koreansk film) inte räckte till en långfilm och därför fyllde ut storyn med ett tiotal sångnummer (räknade dem inte, siffran är en uppskattning i efterhand). Nu har jag i alla fall fått en försmak för vad som komma skall, då jag ämnar bekämpa min musikalallergi genom att likt Alex i Clockwork Orange tvångsmata mig själv med Bollywoodfilmer i sökandet efter några indiska guldkorn. Det ska tydligen finnas ett flertal riktigt bra indiska filmer, både action och horror, till och med ett antal som inte innehåller sång och dans. Men de kan man nog räkna på en hands (fördomsfull, jag?) eller kanske i bästa fall två händers fingrar. Det kan hända att någon undrar varför jag i samband med mina DVD-recensioner väldigt sällan redovisar befintliga detaljer som ljud- och bildkvalitet, format, samt bonusmaterial? Det får ni i så fall ta reda på själva. Det är inte så svårt. Jag lovar. Gå in på en seriös nätbaserad återförsäljare så har ni all teknisk info som behövs. Men okej, bara för att fylla ut recensionen en smula, kommer en förenklad innehållsförteckning: beställd direkt från Hong Kong, region 3, NTSC, widescreen, Dolby Digital, japanska med engelsk och kinesisk text, inget extramaterial. Det finns dock en utgåva på region 2, med intervjuer, making of och sånt. Mykill Läsarnas recensioner Inga recensioner skrivna av våra medlemmar |
||
