Skrivsugen?
Vi söker ständigt nya skribenter. Just nu söker vi speciellt efter några som kan gå på pressvisningar i Stockholm och Malmö. Intresserad? Maila in en provrecension!

Världens 113 bästa musikvideos
Kolla in vår egen Mykills topplista över musikvideos
Se listan

Blinkande lyktor
Blinkande lyktor
 
Stalker Stalker

Recenserad: 2002-12-02


År: 1979 Regi: Andrej Tarkovskij
Från: Sovjetunionen Sett på: Video
Längd:162 min Kategori: Drama
Skådespelare: Alexandr Kajdanovskij, Anatolij Solonitsin, Nikolaj Grinko m.fl.


Läsarbetyg: 5,02 baserad på 41 röster.
Har du sett Stalker?
Ge ditt betyg!
Skriv egen recension!!
Köp film
Andrej Tarkovskij har gjorts sig mest känd hos svenskarna som regissör av Offret med Sven Wollter i en av huvudrollerna. Stalker är emellertid en tidigare produktion och helt befriad från svenska inslag. Grundstoryn kretsar kring tre personer, en författare, en professor och slutligen Vägvisaren själv. Vägvisaren har i uppgift att leda personer till ett ställe som går under namnet "Zonen", ingen vet exakt vad det är för ställe eller vad som har ägt rum där. Det ryktas om både hemligt militärt område men även en plats där ett meteoritnedslag ska ha inträffat flera år tillbaka.

Det som lockar med Zonen är, enligt sägnen, ett rum där alla ens innersta önskningar uppfylls. Resan dit sker dock inte utan hinder även om de inte nödvändigtvis behöver vara av det synliga slaget och den enklaste vägen är heller inte per automatik den väg att föredra.

Stalker är en existentialistisk film som behandlar tre personers syn på filosofi, vetenskap, andlighet och livet i stort. Dialogerna mellan personerna kan möjligen framstå som kvasiintellektuella och konstlade men är i mitt tycke inget övertramp utan passar väl in i filmens stämning. Valet att filma världen utanför Zonen i svart/vitt och få miljön inom Zonen att sprudla genom att nyttja färger är ett mästerligt drag av Tarkovskij. Dock bör jag varna lite för det extremt långsamma tempot som kan komma som lite av en chock om man är van vid MTV-klipp på max två sekunder/bild. Adderar man den långa speltiden till det så kan även den bäste cineasten bli skrämd. De långa tagningarna och symboliska bildspråket är tillsammans med den implicit hotfulla stämningen och det öppna slutet filmens förtjänster.

Vill man åt lite mer svårfångade filmupplevelser samt få en genomgång av livets stora frågor förpackade i bedövande vacker inspelning är Stalker en film att se om och om igen.

A.E.

Läsarnas recensioner

Inga recensioner skrivna av våra medlemmar