Midnight Cowboy

Den unge mannen Joe Buck (Jon Voight) säger upp sig från sitt jobb i Texas, klär sig i cowboykläder och beger sig till New York där han hoppas på att göra succé som prostituerad. Att klara sig i New York visar sig dock vara svårare än han trott. Han lär dock känna bedragaren Enrico Salvatore ”Ratso” Rizzo (Dustin Hoffman) och de två inleder en affärsrelation som motvilligt övergår till vänskap.

Midnight Cowboy är en amerikansk film från 1969 som bygger på James Leo Herlihys roman med samma namn. För regin står John Schlesinger, och Waldo Salt ansvarade för att omvandla romanen till ett filmmanus.

Om du ska se Midnight Cowboy rekommenderar jag starkt att du ser hela filmen som den var tänkt att vara. Det finns tyvärr en hel del sönderklippta och censurerade versioner som visats på teve, och som står sig mycket blekt i jämförelse med originalet. Detta innebär också att om du redan har sett Midnight Cowboy på teve tycker jag att du ska se om den i hela sin längd.

Midnight Cowboy var ett modigt projekt och det var in i det sista många som var osäkra på om den skulle bli en flipp eller en flopp, men både publik och kritiker tog den till sitt hjärta och filmen blev både en kommersiell succé och mottagare av tre Academy Awards – en i kategorin bästa film, en för bästa regi och en för bästa manus efter förlaga.

Detta var för övrigt första gången någonsin som en film som klassificerats X i USA vann en Oscar för bästa film. Sedan dess har filmens klassning ändrats från X till Restricted (R). Anledningen till att den klassades X var de ”homosexuella referenserna” och ”dess möjlighet att påverka unga”. Filmstudion erbjöds möjlighet att klippa om filmen för att nå en lägre klassificering, men vägrade.

Soundtrack

Musikern John Barry som arbetade med soundtracket till Midnight Cowboy erhöll en Grammy för Best Instrumental Theme, och sångaren Harry Nilsson belönades med en Grammy i kategorin Best Male Pop Vocal Performance för sin inspelning av Fred Neils ”Everybody’s Talkin”.

Everybody’s Talkin blev en stor hit både i USA och utomlands, och räknas numera som en klassiker. Harry Nilsson hade för övrigt svenskt påbrå, hans farföräldrar var svenska cirkusartister som ägnade sig åt så kallad luftbalett.

Det var regissören John Schlesinger som valde att använda Everybody’s Talkin i filmen, efter att ha övervägt såväl Randy Newman’s ”Cowboy” och Harry Nilssons egna ”I Guess the Lord Must be in New York City”. Bob Dylan skrev för övrigt ”Lay Lady Lay” åt filmen, men hann inte få den färdig i tid.

Soundtracket släpptes av United Artists Records samma år som filmen hade premiär. I den version av ledmotivet Midnight Cowboy som ingår i albumet är det Tommy Reilly som spelar munspel; i den version vi hör i filmen görs munspelsbiten istället av Toots Thielemans.

Låtlista

  1. Harry Nilsson – “Everybody’s Talkin'” (Fred Neil) 2:30. Arrangemang och dirigent: George Tipton
  2. John Barry – “Joe Buck Rides Again” 3:46
  3. The Groop – “A Famous Myth” 3:22. Arrangemang och dirigent: Garry Sherman
  4. John Barry – “Fun City” 3:52
  5. Leslie Miller – “He Quit Me” (Warren Zevon) 2:46. Arrangemang och dirigent: Garry Sherman
  6. Elephant’s Memory – “Jungle Gym at the Zoo” 2:15. Producent: Wes Farrell
  7. John Barry – “Midnight Cowboy” 2:34
  8. Elephant’s Memory – “Old Man Willow” 7:03 Producent: Wes Farrell
  9. John Barry – “Florida Fantasy” 2:0
  10. The Groop – “Tears and Joys” 2:09. Arrangemang och dirigent: Garry Sherman
  11. John Barry – “Science Fiction” 1:57
  12. Harry Nilsson – “Everybody’s Talkin'” (Fred Neil) 1:54. Arrangemang och dirigent: George Tipton

Korta fakta om Midnight Cowboy

Regissör John Schlesinger
Producent Jerome Hellman
Manus Waldo Salt
James Leo Herlihy
Baserad på Romanen ”Midnight Cowboy” av James Leo Herlihy
Originalmusik John Barry
Fotograf Adam Holender
Klippning Hugh A. Robertson

Jim Clark (kreativ konsult)

Distributionsbolag United Artists
Världspremiär 25 maj 1969 (USA)
Speltid 113 minuter
Land USA
Språk Engelska

Rollista (i urval)

  • Jon Voight som Joe Buck
  • Dustin Hoffman som Enrico Salvatore ”Ratso” Rizzo
  • Sylvia Miles som Cass
  • John McGiver som Mr. O’Daniel
  • Brenda Vaccaro som Shirley
  • Barnard Hughes som Towny
  • Ruth White som Sally Buck
  • Jennifer Salt som Annie
  • Gilman Rankin som Woodsy Niles
  • Georgann Johnson som rik dam
  • Anthony Holland som tevebiskop
  • Bob Balaban som ung student
  • Paul Benjamin som bartender
  • Tina Scala som tvättomatkvinnan

På festen:

  • Gastone Rossilli som Hansel McAlbertson
  • Viva som Gretel McAlbertson
  • Ultra Violet
  • Paul Jabara
  • International Velvet
  • Cecelia Lipson
  • Taylor Mead
  • Paul Morrissey

Okrediterade:

  • Randall Carver som våldtäktsman i återblicken
  • Sandy Duncan som kvinna i tevemontaget
  • M. Emmet Walsh som busspassagerare

Trivia

Dustin Hoffman

Dustin Hoffman hade gjort stor succé i rollen som Benjamin Braddock i filmen The Graduate, men detta låg honom i fatet när det var dags att rollbesätta Midnight Cowboy eftersom John Schlesinger och många andra fortfarande såg honom som den unge Braddock. Schlesinger ändrade sig dock efter att ha träffat på en skäggig Hoffman i New York, klädd i slitna kläder och med en tydlig Bowery-accent.

The Graduates-regissören Mike Nichols försökte dock övertala Hoffman om att inte ta rollen som den nedgångne småfifflaren Ratso. I en senare intervju med Peter Travers berättar Hoffman om hur Nichols ringde upp honom och frågade om han var galen ”I made you a star. This is an ugly character. It’s a supporting part to Jon Voight. What are you doing? Why are you sabotaging?”

Hoffman höll fast vid sitt beslut om att gestalta Ratso, men var stundtals orolig över att filmen skulle sabotera hans fortsatta karriär. När han deltog i en förhandsvisning av Midnight Cowboy var det stora skaror som lämnade biosalongen vid den homosexuella sexscenen på balkongen, ungefär 20 minuter in i filmen.

Hoffman ansträngde sig hårt för att hans karaktär Ratso verkligen skulle verka nedgången, sjuk och polioskadad. För att få Ratsos haltande att se genuint ut och inte spelat placerade Hoffman småsten i skon, så att varje steg skulle vara obekvämt. Vad gällde Ratsos envisa hosta ansträngde sig Hoffman så hårt att han en gång råkade kräkas över sin motspelare. Ratso är allvarligt lungsjuk och har en hemsk hosta, och Hoffman var rädd för att hostan inte skulle verka tillräckligt verklig. För varje scen som spelades in försökte Hoffman hosta mer och mer realistiskt, och till slut blev det så realistiskt att han triggade sin egen kräkreflex och deponerade sin lunch över Voights extravaganta cowboystövlar.

John Voight

Ursprungligen var det tänkt att Michael Sarrazin skulle göra rollen som Joe Buck. Han krävde dock högre lön än vad man ursprungligen kommit överrens om, vilket fick producenterna att börja leta efter en ersättare. Valet föll på John Voight, efter att både castingchefen Marion Dougherty och Dustin Hoffman – som redan fått rollen som Ratso – hyllat hans audition.

Voight ville så gärna ha rollen att han gick med på att arbeta för den fackliga minimilönen. Han fick till och med betala $14,73 ur egen ficka för mat han ätit under den sista inspelningsdagen.