I Sverige bor 9 miljoner människor och hur många av dom som egentligen är intresserad av en Svensk vampyrfilm vet jag inte - Men många kan dom inte vara med tanke på hur stort utbudet av Svensk vampyrfilm faktiskt är. Anders Banke’s Frostbiten har kallats Sveriges första vampyrfilm och med en budget på 21 miljoner är hela projektet imponerade. Att en genre-film faktiskt blir så här påkostad är inte bara roligt - det är fantastiskt. Och kanske är just Frostbiten en sådan film som svensk film behöver för att äntligen komma på fötter igen.

Frostbiten tar sig början i en bil på väg till en stad långt uppe i Sveriges nordligaste del. Där den ungefär en månad varje år är natt dygnet runt. Just vid denna lämpliga tid flyttar läkaren Annika (Petra Nielsen) och hennes dotter Saga (Grete Havnesköld) upp. Men väl uppe i Kalixtrakterna så visar det sig att det är någonting mystiskt på gång. En motorcyklist kör av vägen och blir sedan offer för någonting värre än ingen hade kunnat ana. På Annikas sjukhus är inte heller allting under kontroll, där finns den mystiske Professor Gerhard Beckert som inte bara har rent mjöl i sin påse. Men vad är det egentligen som håller på att hända?
För alla er som hade hoppats på att ”Sveriges första vampyrfilm” skulle vara ”Sveriges första seriösa vampyrfilm” blir tyvärr besvikna. Anders Banke blandar glädjeliggen in en stor portion humor i historian, kryddat med några få splatterinslag. Vampyrerna är heller inte traditionella, förvisso är avskyn för vitlök lika stor som alltid men därefter har vampyrerna förvandlats till blodtörstiga varelser som inte bryr sig speciellt mycket om att smyga omkring i skuggorna utan här gäller det att bita och döda så mycket som möjligt i full månens ljus. Ibland känns det som att korsningen mellan vampyr och varulv kommer till sin rätta rätt just här – Jag skulle kalla det en frisk fläkt. För här läggs det inte så stor energi på vad vampyrerna får och inte får göra och tradition är ingenting varesig Banke eller manusförfattare Daniel Ojanlatva bryr sig så mycket om. Lägg till blodtörstiga vampyrer, talande hundar och små röda tabletter så kommer man Frostbiten rätt nära.

På de 21 miljonerna som Frostbiten har kostat så har många av dom miljonerna gått till specialeffekterna som Fido Film har stått för. Fido Film som bland annat gjorde sköldpaddan till Håkan Bråkan & Josef. Här lägger de allt krut snygga dataanimerade varulv/demon ansikten och så lite gore. Det märks att specielleffekterna har kostat, och det är även skönt att de fått kostat för Frostbiten är inte en simpel b-skräckis. Effekterna är grymt snygg och jag hade aldrig förväntat mig att se någonting liknande bland diskbänksrealism och polisfilmer, vem kunde tro det här?

Daniel Ojanlatva manus är som synopsis fenomenal. Här finns en rapp berättelse som binds ihop hyfsat bra. Att förlägga historian till nordligaste norrland är inte bara en bra ide utan gör att det finns en anledning att vampyrerna ska kunna härja fritt både dag och natt utan att bry sig om gryningen (enligt filmen är det en månad kvar till gryningen). Dessutom är hela historian upplagd för en splatter-fest i ordets rätta bemärkelse. Men det är också här det brister i manusväg, när man tittar djupare på varje scen. Många gånger vågar inte filmen ta ut svängarna och klimaxen blir aldrig den explosion i vampyr-splatter som jag först hade hoppats på. Sen är många av dialogerna inte speciellt välskriva, personregin verkar inte ha gått fram något vidare och många av skådisarna är såhär i efterhand inte speciellt bra (sen att dialekterna skiftar vilt och att det är många som faktiskt inte pratar norrländska är en sak i sig). Många av birolls skådisarna är amatörer eller näst där intill och att framföra trovärdiga repliker går helt enkelt inte. Men vad gör egentligen det? Man får se Frostbiten för vad den är. Entusiaster som har gjort Sveriges första vampyrfilm, skramlat ihop en imponerade budget och gjort en helt galen underhållande film. För det är faktiskt Frostbiten. Den är skitrolig, rappt berättande och väldigt intressant och jag tvivlar på att jag har glömt den här filmen i årsskiftet 2006/2007 när årets filmer ska summeras.